Det nödvändiga risktagandet och helhetsgreppet

Vi måste riskera något! Göra det oväntade, och bryta spelreglerna. Eftersom vi inte kan förlita oss på konstmarknaden, som självklart inte kan göra profitskapande varumärken av alla konstnärer. Framtidens konstnärer måste därför ligga steget före och vara innovativa, för att skapa andra ”marknader” än de kommersiellt gångbara. Det handlar om att göra sig nödvändig och besvärlig. Ingen lätt match ska villigt erkännas, men ger å andra sidan ett hisnande framtidsperspektiv för konstens utvidgade uppdrag eller slutgiltiga avpollettering, om man så vill. Ett konstbegrepp som ju redan är i stark gungning.

Det blir därför allt tydligare hur viktigt det är att konstnärerna själva har styrmedel, formuleringsinitiativ och grepp om de olika delarna i sin verksamhet. För var börjar och slutar ett konstverk? I synnerhet när många konstnärer väljer att arbeta med processer och relationer, politiska manifestationer och provokationer; en diskussion som är större än måleriets frammarsch eller backlash, vara eller inte vara. Vi ser heller ingen motsättning mellan till exempel måleri och nyare uttrycksformer. Allt beror på HUR och VAD i förhållande till vår föränderliga värld. ”Konsten att vara” – inte bara konsten som vara.

Sanningen om saker

Själva satte vi vårat huvud i det värsta getingboet som tänkas kan: muslimsk terrorism och israelisk krigföring med installationen ”Snövit och Sanningens Vansinne”, 2004, i samband med folkmordskonferensen i Stockholm. Men vi var inte tillfälliga turister i ett konstprojekt ”a la Mellanöstern – cross over” - garanterat riskfritt - om nu någon trodde det. Vi var på ”mammas gata”, med en naturlig förankring och koppling till ett viktigt ämnet, som inte bara skrämmer israeliska ambassadörer utan också oss själva. Vilket var det huvudsakliga skälet till att göra den, oavsett om det fanns ”artfactspoäng” att hämta där eller inte.

Vid den tiden var dessutom terrorismens koppling till något konkret verkligt sammanhang starkt tabubelagt, men just därför nödvändigt att beröra, inte minst som en tankeväckare i samband med en konferens som skulle diskutera sätt att förhindra folkmord i framtiden.

Av den läxan fanns mycket att lära, och bland det viktigaste: låt aldrig ett marknadstänkande och samlande på artfactspoäng få avgöra vilken konst du gör eller inte gör i framtiden! Då kan man lika gärna arbeta med något annat, mera lukrativt än konst.